Ninastil

En vecka kvar. En vecka kvar av allt tjafs jag gått och fnulat och gnulat på så länge nu. Det blir ett slut, “an end of an era” som man säger. Jag kommer att lämna min trygga, lugna, förutsägbara högstadietid bakom mig. Vänner jag känt i många år, vi ska gå skilda vägar. Något jag längtat efter i många år. Inte den delen där vi lämnar varandra utan delen där jag får utforska någonting själv, “put myself out there”, kasta mig ut i någonting jag inte riktigt vet. Någonting oförutsägbart. Jag har längtat efter det så länge, men nu när tiden är inne känns det läskigare än en skräckfilm. Fast det kanske är det som är hela grejen? Att det är det som är den roliga biten? Abstrakta känslor det där, I guess only time will tell…

Just nu finns det dock många saker som jag ser fram emot också. Skolan slutar nästa tisdag, och efter det blir det 2 veckor på Rivieran och sedan Göteborg och Båstad. Sen får vi se. Kanske hamnar jag i Paris i glittriga short?

SKOR: Svarta vanliga pumps eller flats i färg.

SNEAKERS: Nope, sånna använder jag inte!

JEANS: Inte jeans heller, men jag kan tänka mig svarta stuprör.

T-SHIRT: Svårt, kanske någon höghalsad i puderform.

UNDERKLÄDER: Antingen Princesse tam tam eller Stella Mccartney’s.

VÄSKA: Zara har gjort en fruktansvärt fin svart i mocka med kedjor, den skulle inte sitta fel. 

PLÅNBOK: Drömmer om en svart klassisk från Mulberry.

SOLGLASÖGON: Jag tänker köra på mina Wayfarers i år igen, dem håller. Men även mina nya runda Marc Jacobs.

KLOCKA: Jag drömmer om en med svart, smalt band och överdimensionerad ur. Det skulle vara något!

SMYCKEN: Pärlor, pärlor, pärlor. 

TV: Den lilla 18″ som finns i mitt rum. Där SATC spelas dygnet runt.

MOBILTELEFON: Samsung Touch Omnia, det är den jag har. Allt funkar som det ska och jag är nöjd .

MP3: Rosa Ipod-nano, den ligger alltid i min väska .

DATOR: På den här fronten behövs det nytt. Om en månad blir jag 16 och jag önskar mig en mini-laptop. Gärna rosa den med.

SMINK: Endast concealer och lite kajal. Det räcker för mig.

ANSIKTSKRÄM: Darphin Intral, luktar som en sommaräng i ansiktet

SCHAMPO/BALSAM: Redken, den röda vad den nu heter.

PARFYM: Miss Dior Cherie, eller Jean Paul Gaultiers “madame”.

MINERALVATTEN: St: pellegrino.

BRÖD: Wasa Fiber plus med ett tunt lager cream cheese.

MAT: Sallader med gurka, ruccola och salami. Gärna lite pesto i också. Annars är sparris sjukt gott så här i varma månader.

GLASS: Ben and Jerry’s, alla smaker. Annars funkar GBs vanilj med krossad choklad, den väcker gamla sommarminnen.

GODIS: Daaa, choklad?!

SÄNG: En 140, riktigt lyxigt.

LAKAN: Bellora. Bland det skönaste man kan sova i.

FRISÖRSALONG: Jag tipsar om min kära Helene, riktigt bra är hon. Tre Klippare.

DAGSTIDNING: Antar att det får bli DN, det är den jag läser.

MAGASIN: Svenska ELLE är dötrist, satsa istället på dem utländska. Favoriten i hemlandet är dock Cosmopolitan, ska du satsa på utländska tycke jag antingen Franska eller Brittiska Vogue, Jalouse eller Tatler. Dock rycker jag alltid åt mig Teen Vogue när jag ser den.

Vet ni vad jag precis klickade hem? Min själsfrände! Jag hoppar upp och ned av lycka!

När senaste Teen Vogue står i hyllorna på press stop går jag alltid bananas. Omslagsplåtningarna är alltid lika inspirerande, nytänkande och till skillnad från storasyster: bärbart. Patrick Demarchelier får varenda ung celeb att se fräsch och söt ut. 

Denna månad är Selena Gomez den utvalde, och plåtningen blev inte heller denna gång en besvikelse. Jag blev dessutom kär i tanken med att ha stora, och måna pärlor runt halsen. Vad tycks om det?

Kolla in hela reptaget HÄR!

Jag följer det inte slaviskt, men om jag skulle få chansen att byta liv med Whitney Port skulle jag nog inte tacka nej. Bo i staden som aldrig sover, jobba på marknadsavdelningen för ett globalt klädmärke och ha chansen att dricka en kopp svart kaffe på ett dygnet-runt-öppet diner. Tjejerna i The City lever rätt sköna liv med andra ord.

Nu ska seriens svarta får lämna sin plats hos Diane Von Furstenburg och bege sig till Amerikanska ELLEs redaktion. Enligt WWD kommer vi att fortsätta få följa henne. Jag är mest sugen på att se vad hennes arbetsuppgifter kommer att bli. Knappast att koka kaffe och hämta upp hunden åt Miranda Priestly… 

Tänk att det redan gått ett år. Ett år sedan vi stod där uppe på podiet och snurrade tack vare VR. Ett år sedan jag träffade på 3 fantastiska tjejer. Ett år som varit fullt med spännande grejer jag gjort med dessa brudar. Jag önskaratt alla någon gång lära känna människor som dessa, för de förgyller vardagen även om du inte träffar dem. De finns där ändå. 

Som vi har skrattat, som vi har snackat. Jag är otålig för att se vad framtiden gör för oss, för jag har en känsla av att vi har många roliga år framför oss. Ni är underbara. 

Håltimme från 09.45 till 11.50, det perfekta tillfället att smita iväg till stan för att knipa den där attans sjalen som jag trånat över i veckor. Jag slänger på mig jackan och springer för att hinna med spårvagnen, och med liten marginal hinner jag med den. Vid 10.01 står jag i alvik och väntar på tunnelbanan, den ankommer och jag sätter mitt spända arsle på ett av sätena. 10.16 stannar tuben till vid hötorget, och jag springer över torget med en massa skrikande fruktförsäljare vid sidan om mig: “hej tjejen, fina jordgubbar här”, “hallå där, ska du inte ha lite fräsch sallad?” eller “3 palsternackor för 10 spänn, skit bra pris da”. Inget av de ovanstående erbjudanden attraherar mig, så jag fortsätter min kamp för att komma till Drottninggatan 56. 10.18 sätter jag min fot på den slutliga destination, och springer fram till föremålet som fört mig dit. Överlycklig som jag var sprang jag upp till kassan för att betala min käresta och 45 minuter stod jag där och väntade på att få dra mitt kort i apparaten, få en chic påse och gå hem med min nya älskling. Dock skulle denna kärlekshistoria få ett helt annat slut. För när mitt blåa plastkort drogs i apparaten stod en text som absolut inte fick stå där: MEDGES EJ.

“Nästa!” ropade kassörskan och jag gick snopet ur kön med min scarf, som sedan blev följt av ett tårfyllt farväl. Romeo och Julia, Edward och Bella, Nina och scarfen. Nej tyvärr, det sistnämnda paret förblev Capulet och Montecucio, vårt äktenskap skedde aldrig i praktiken. 

Nä, fy vad deppig jag är. Nu längtar jag till nästa designersamarbete, jag röstar på Sonia Rykiel. Tänk er stickade klänningar en masse, vackra baskrar och fina kappor. Då ska jag stå där, flera timmar i förväg med säkra, hederliga kontanter.

Äntligen har jag hittat inspirations-bilden för min bal-look. Den 7e Juni smäller det och jag har gått och fnulat på idéer sen jul. Jag har haft allt i åtanke; långt, kortkort, paljetter, tyll, jag har tom haft jumpsuit på kartan. Nu har jag dock kommit fram till att det är inget av de ovanstående jag vill efterlikna. 

Tjejer i min ålder har en tendens att inte vilja sticka ut från mängden, och mängden kommer med allra största sannolikhet ha en axelbandslös klänning med midja och vippig kjol nedtill, något i stil med denna. Vem vill se ut som alla andra? Not me.
Som min vän Filippa säger: om alla andra gillar sushi-bitarna med lax på så gillar du den med tonfisk.

Nu har jag bestämt för att gå i oversizad t-shirt, och sätter krutet på skorna. Calm down, ni ska nog få se…

Ledsen för den såkallade uppdateringen. I Söndags lovade jag mig själv och tjejerna att ta kort på dagens outfit under hela veckan, ni vet, satsa lite. Hur det gick med det? Ni har sett resultatet. Det blev helt enkelt inte av, för efter en skoldag som följs med 3 timmars plugg varje jävla (första gånggen jag svär i bloggen)  dag är man inte så sugen på att ta kort på dagens plagg. 

Just nu känns det mest som om jag behöver ta hand om mig själv, känner mig ganska lost bland kläder, skola och allt däremellan. 

Dagens citat:”There’s always going to be another mountain. I’m always going to want to make it move. There is always going to be an uphill battle, and sometimes I’m going to have to lose. But it ain’t about how fast I get there and it ain’t about what’s waiting on the other side.
It’s the climb”