Klockan visade kvart i elva då vi klev in på duCalme vid st: eriksplan. Ögat fångade snabbt upp den stora soffan man möts av vid entrén, och för oss som slaviskt följer top model så förstod vi lika kvickt att det var i denna sal som tjejerna testat på det som vi precis skulle göra - Bikram Yoga. Hatha yoga utförd i ett 40 grader varmt rum, som enligt vissa beskrivs som en “nära döden upplevelse”. Som erfaren yogis så anade jag att det skulle vara betydligt jobbigare än ashtanga som jag i vanliga fall tränar, men jag var öppen för att det skulle gå hursomhelst.
Innan hade jag googlat “bikram yoga” för att se vad man skulle ha på sig. Vissa hade bara bh och korta shorts på sig, andra hade trekvarts byxor och linne. Jag körde på någonting mittemellan, ett vanligt yoga-linne och ett par korta shorts. Det kändes rätt bra med tanke på hur alla andra såg ut.
Jag drog i mig ett par glas vatten då jag blivit förvarnad om att ha god vätskehållning i kroppen innan träning. Sedan var det dags att gå in i rummet. När jag klev över tröskeln var det som att komma in i en annan värld. Jag hade på mindre än en sekund gått från tidig svensk vinter till tropisk sommar. Det var läckert, svårt att få ned på papper (eller i det här fallet tangentbord . Jag tror man behöver testa för att att få fatt på känslan.
Runt om på väggarna fanns speglar, som i en sal där man dansar balett. Folk låg ned på sina mattor och tittade upp i taket, och jag gjorde likadant. Efter bara någon minut kände jag hur svetten började rinna och hur tanken “jag kommer aldrig att klara det” cirkulera i mitt huvud. Jag tittade på Klara bredvid mig och gjorde en grimas och förstod att hon kände likadant.
Tränaren satte på sig ett headset och berättade om första andnings övningen. Vart eftersom hon berättade vad vi skulle så gjorde vi det, som nybörjare var det svårt att hänga med då den engelskspråkige ledaren inte gjorde rörelserna utan bara förklarade. Det var bara att hänga på så bra man kunde. I ungefär 45 minuter gjorde vi stående övningar, de första 20 var en plåga. Dock lättade det eftersom och jag kände hur jag blev starkare och rörligare i varje övning som gjordes, den andra hälften var sittande, men inte heller lättare. Svetten rann på hela kroppen, jag visste nog inte att man kunde svettas så mycket som jag gjorde. Det var som att jag precis tagit en långdusch. Passet avslutades med en kall handduk och 5 minuters vila.
Och på samma sätt som jag var i en annan värld när jag gick in, så var det en helt ny Nina som gick ut. Hela kroppen var genomarbetad och mådde bättre än den gjort på länge. Jag var rörlig i alla muskler, jag hade tränat och fått svettas ordentligt, för att inte tala om den mjuka huden.
Detta skedde igår, och idag är träningsvärken värre än någonsin. Nu är det dags för en långpromenad för att få igång kroppen igen. Det här är absolut en träningsform som jag vill fortsätta med, för hur jag mådde precis efter passet är obetalbart. Ett ord: härligt.
